onsdag 26 augusti 2009

Har du sett herr Kantarell?

Bokhyllan svämmar över. Sångböcker och kokböcker – de två stora intressena – har blandats till en ogenomskådlig röra. Måste sortera. Får inte bläddra – då blir det aldrig färdigt. Men jag kan naturligtvis inte låta bli. Är snart djupt insnärjd i nostalgins ljuva snår.

Nu ska vi sjunga – alla barnvisorna. "Har du sett herr Kantarell bort i enebacken" med mammas egenhändigt påhittade melodi. Fick konsekvenser i skolan kan jag säga när fröken påstod att sången inte alls lät som jag sjöng den. Men det kan ha varit första kopplingen mellan mat och musik.Att plocka kantareller kombinerades ofta med sommarens sista bad – den alldeles speciella blandningen av oväntat varm sensommarsol och badvatten som blivit svalt av den annalkande höstens nattkyla. En del av den första skörden stektes med smör och åts på rostat bröd. Nu sitter jag igen i solen en lång söndagseftermiddag och rensar kantareller. Borstar, skär, lägger i kastrull. Det blir en stor gryta nästan full med svamp. Inte för små bitar. Små svampar får vara hela. Det ser trevligt ut och blir godast, tycker jag.

Grytan sätts på spisen med lock, får koka upp och sedan småkoka tills all, eller nästan all, vätska försvunnit. Det tar en stund, är svampen väldigt torr kan man sätta till lite vatten.När det börjar knäppa i svampen är det dags för nästa steg.Ska den sparas får den bara svalna och öses sedan upp i små fryspåsar. 1–2 dl i varje brukar vara lagom. Jag brukar pula ner flera påsar i samma plastburk, skriva kantareller på en papperslapp och stoppa ner alltihop i ytterligare en plastpåse. In i frysen. Håller sig hur länge som helst, lätt att ta fram så mycket man behöver.Ska svampen ätas direkt lägger man ner en klick smör och fräser en liten stund. Lite salt, mer kryddor behövs inte så har man stekt svamp att lägga på mackan eller omeletten, blanda i pastan eller de ugnsrostade grönsakerna eller äta till den nystekta köttbiten. Kantareller och en vanlig liten nötbiff är utmärkt gott tillsammans.

Nästa steg är kantarellstuvning/sås. Fortsätt från där svampen fräser med smör. Strö eventuellt på lite mjöl och häll på en skvätt grädde eller grädde + mjölk, eller grädde+ vatten. Låt bubbla till önskad tjocklek och mängd. Ha inte bråttom, det är när svampen får småkoka med grädden LÄNGE, som det blir så där alldeles obeskrivligt gott. Späd mer om det behövs. Salt, eventuellt lite soja, kanske lite peppar, men försiktigt, kantarellsmaken är ömtålig. Fast å andra sidan tog min syster fel på pepparburken och vitlökspulvret sist och den kantarellstuvningen blev inte dum den heller…

Hur det gick med bokhyllan? Jo, till slut blev det två högar. Sångböckerna fick lagom plats, nu ska vi köpa en ny kokbokshylla.